When I’m 64 – Att bli gammal

Av: Lena Andersson Det finns delade meningar om den ljuva pensionsåldern. Många tycker att det kommer att bli skönt att få göra vad man vill. De kan göra den där långa resan som aldrig blev av tidigare i livet. De kan börja måla, drömmen som aldrig gått i uppfyllelse på grund av att all tid gick åt till arbete och barn. De tycker helt enkelt att det ska bli skönt att bara få rå om sig själva.
Andra menar att livet snart är slut när man gått i pension och att de kommer att få det stressig med att hinna med allt de vill.
En tredje part är oroliga för att deras hälsa kommer att försämras och undrar om de verkligen kommer att få den vård och omsorg de behöver när de blir äldre.

Anledningen till den oro som många känner kan bero på den senaste tidens uppmärksammade fall av vanvård av gamla människor. Man har på vissa vårdhem väldigt ont om personal och har inte de resurser som krävs för att åldringarna ska få en värdig avslutning på sitt liv. På en del hem har man inte ens personal så att det räcker till att gamlingarna kan få en nypa frisk luft när de behagar.
Många äldre vill också försöka klara sig själva så länge de kan. Det är sorgligt att behöva placera ut sina saker hos barn och barnbarn bara för att flytta till ett rum där endast ett fåtal av ens saker får plats. Det är som att lämna en stor del av sitt liv och börja leva ett nytt liv. Ett trängre liv.

Vissa är helt enkelt oroliga för att det inte skall finnas tillräckligt med pengar så att de som äldre ska få tex ett trevligt boende. Andra pekar på att det idag faktiskt finns äldre som tvingas bo flera stycken i samma rum på en del vårdhem. Detta skulle man själv inte acceptera, men vad ska man göra när man är en gammal människa med en svag hälsa. Man måste få tillgång till vård.